Hemavan 27/2

Väckaren ringer, -26 grader, vänder mig om och tar en sovmorgon. Min plan för dagen var att göra några nya åk som jag rekade när jag igår eftermiddag tog längdskidorna från starten av Kungsleden och in i Kobåset. Nu kändes det lite väl kallt och solen får värma några timmar innan jag pallrar mig ut.
Några timmar senare plumsar jag mig uppför en bäckravin med skidorna på ryggen. Åket var precis så bra som det såg ut på håll och promenaden behövs för att få lite värme i en frusen kropp. Det åk jag gjorde gick från en förtopp till Murtsertoppen och ganska rakt ner i en ravin. Jag har tidigare gjort halva den repan, men på grund av en ganska obekväm promenad i meterdjup snö har jag avbrutit och skråat bort från ravinen. Nu fick jag hela åket, med sista halvan i gles skog och fullständigt orörd mjuk snö. Härligt!!
Snabbt ner till liften. Vill hinna upp i Kungsliften för dagens andra åk. En fin repa ner i Kobåset som var orörd när jag passerade med längdskidorna tidigare. Hoppas att så fortfarande är fallet. Väl uppe glider jag de första metrarna i Jungfrurännan för att skråa ut vänster, ta fart och sjunka ner i fartställning så promenaden ska bli så kort som möjligt. Tar sikte på den lilla höjd jag memorerade igår. Med bra glid och några skateskär står jag framme vid målet. Snön ligger orörd och åket ser bra ut. Brant ihållande åkning ner i Kobåset, med en helt sagolik kall snö.
Väl nere andas jag ut och en fullständig lycka sprider sig i kroppen. Måste vara ett av vinterns bästa åk.
Kobåset kan varmt rekomenderas för den som känner suget. Kom bara ihåg att kontrollera snön och se tecken på eventuell lavinrisk. Stället har potential, men är också lavinbenäget.

Dagens tips:
Besöker ni Hemavan ta en sväng förbi baren "en trappa upp". Stället ligger på området vid kursgården och har mycket hög mysfaktor. Biljard, dart och lite sköna skid- och skoterfilmer utlovas.

Lev och må!

Hemavan 25/2

Hemavan, denna slumrande idyll i Västerbottens inland, en gång tillsammans med Tärnaby alpinåkarens Mecka. Idag en lite myspysig, familjevänlig och så där lagom svensk skidort. Det är lagom brant, lagom mycket snö, lagom långa köer, lagom långa liftar, lagom blåsigt och lagom kallt.

För inte alltför länge sedan var Hemavan stället att åka till för skidåkning och fest. Stockstugan hade rykte om sig att vara röjstället nummet ett. Vakter åkte upp från Umeå på helgerna och jobbade. Folk festade, drack dräparunda på dräparunda, spydde i snödrivorna och hängde upp och ner i stockarna i taket. Idag är Stockstugan långt från sin storhetstid och känslan när man kliver över tröskeln är att man stör en privat tillställning för bartenders, där kriterierna är tatuerade armar, vax i håret och något för små t-shirts.

Varför är jag då här?
Saken är den att ju sömnigare ett ställe är desto mer orörd snö går att finna. Är man bara lite kreativ och obekväm finns det en enorm potential i detta område. Gillar du skogsåkning finns det fina repor både i Hemavan och Tärna. Generellt är det brantare åkning i Tärna. Åken kanske inte är de längsta, men i gengäld kan du harva på under en dag i samma område och bara korsa dina egna spår. Toppturerna är också mycket underskattade, där är det två fjäll som kanske är mer klassiska än andra i detta område, Murtsertoppen och Ryfjället. Ryfjället har för övrigt hållit två SM i störtlopp på 70-talet, resten får du räkna ut själv.

Hade idag en mycket bra dag i skogen bortanför Norrliften, kommer med största sannolikhet att fortsätta där imorgon. Får också hoppas att vinden mojnar så det blir drägligt att ta sig upp i Kungsliften för lite vindpinade åk ner i Kobåset.
Glöm inte lavinfaran!!

Lev och må!

Måndag 23/2

Åter Umeå efter utflykten till huvudstaden. Det är märkligt, men det är av någon outgrundlig anledning alltid kul att besöka Stockholm och det är alltid lika skönt att åka därifrån. Tror att det finns för få träd och lite för många tunnelbanor för att trivseln ska vara permanent för min del.

Nåväl, helgen var kanon och inrymde som sig bör både konsert och shopping. Nu är jag ingen shoppoholic, men till syvende och sist har staden ett rikt utbud av frilufts- och skidbutiker. Två av de bästa butikerna Playground och Addnature blev besökt både en och två gånger. Med för min del en påtagligt lättare plånbok.

Konserten då? Helt suverän! Gubbarna kan rocka och Angus modell -09 är ingen större skillnad till Angus modell -75. Tror ändå att det var länge sedan de levde rockmyten, skulle inte förvåna mig om efterfesten är utbytt mot spakväll med massage för att orka med turnén.

Legenden himself!

..........a whole lotta Rosie........

Avslutande "For those about to rock" hur tung som helst. Som vanligt!

Nu väntar ompackning, valla skidor och transport till Hemavan, blir där till söndag då jag byter ort och åker till Kittelfjäll. Nästan två veckors skidåkning väntar och snön bara vräker ner. Kan livet bli bättre?

Lev och må!

Torsdag 19/2

Vad har musik och skidåkning gemensamt?

Har egentligen inte en susning, men om det skulle vara något så är det väl rytmen. Musik kräver ju en del rytmkänsla och för att få flyt i skidåkningen så gäller det att hitta rytmen.

Mmmmm.......djuplodande, jag vet!

Varför skriver jag nu om detta, undrar ni?
Jo för att ett av mina stora nöjen, utanför skidåkning, paddling, friluftsliv och annat som kan vara svårbegripligt för vissa, är att gå på konserter. Att sitta och invänta en konsert med ett stort band eller en stor artist på Globen, Stadion eller Ullevi är en alldeles speciell känsla.
I helgen har jag förmånen att se AC/DC på Globen. Började lyssna på detta eminenta band redan som nioåring och har aldrig släppt taget. I själva verket blir de bara bättre och bättre ju äldre jag och bandet blir. Deras nya Black Icealbum håller alla gånger, men med något tyngre bluesrock än tidigare.

Så i helgen får skidåkningen stå över, men redan på tisdag nästa vecka befinner jag mig i Hemavan och veckan därefter blir det Kittelfjäll. Känns bra, speciellt när avundsjuka blickar höjs och arga kommentarer fälls. Som man bäddar...........

Lev och må!

Måndag 16/2

Då står de här, glänsande, orörda, orepade och nytillskottet i skidfamiljen. Eller rättare sagt ett par Völkl Mantra 191 cm långa med Marker Duke bindning. Det är konstigt, men att köpa nya saker och då speciellt skidor med tillbehör känns alltid som lilla julafton.
Sålde tidigare min förra turutrustning då jag upplevde den för vek. Hade en Diamir Freeride bindning på ett par alldeles för mjuka Blizzardskidor. Skidorna var okej, men efter att ha spräckt två Diamirbindningar blev jag less. Ska bli riktigt kul att testa och se vad Dukebindningen går för. Mantran är ju ett beprövat och populärt kort så jag känner inga frågetecken för dessa.

Det här med skidor är för övrigt en hel vetenskap, men är det någon fler som tycker det ser lustigt ut när det glider förbi en åkare i pisten med förböjda skidor som har 140 i midja.
Hur feta ska en skida vara för att man ska vara riktigt lycklig?
Jag kan absolut se vinsten med dessa skidor om vi pratar Kanadapuder eller i bästa fall några dagars kräksnöande i Sverige, men handen på hjärtat hur många sådana dagar får vi varje vinter.
Personligen tycker jag att 90-100 i midja är fullt tillräckligt för att få ett bra flyt i de flesta snösorter. Om man dessutom har en Extrem Patriot med 140 i topp, 92 i midja och en svängradie på 17 meter i sin samling har man i mitt tycke en suverän allroundskida både i och utanför pisten. Men det är ju liksom bara mina åsikter och alla är vi olika och tur är väl det.

Tänk att dagarna blir längre och längre och att topptursäsongen snart är igång på allvar.......


Lev och må!

Kittelfjäll 12-15/2

Skidåkning!

Detta fenomen, denna folkrörelse, som har underhållit människor i årtionden och som, i takt med att material och utrustning utvecklas, bara blir populärare och populärare.

Vad är det som gör skidåkning så speciellt?

Vad är det som gör att vissa tar semester, tjänstledigt eller studieuppehåll för att under en tid leva enkelt, trångt och billigt bara för att kunna samla så många skiddagar som möjligt här hemma eller utomlands?

Vad är det som gör att vissa lägger tusentals kronor på utrustning, liftkort och skidresor?

Givetvis är skidåkning i allt sitt individuella utövande alldeles förbaskat socialt. Att bo trångt skapar gemenskap, att åka lift och sedan skråa iväg till samma åk skapar gemenskap, att sitta tillsammans på after ski skapar gemenskap och att prata om senaste åket skapar gemenskap.

Men jag tror att det finns något annat som driver skidåkaren. I alla fall den skidåkare som offrar en del av sitt sociala liv på hemmaplan för att ständigt åka iväg till bergen. Jag tror att jakten på det perfekta åket, den perfekta snön, att aldrig vara helt tillfreds med sin teknik och att vilja utveckla sin åkning på olika underlag är det som driver den bitne.

Helgen i Kittelfjäll var perfekt för att utveckla sin åkning. Nog för att snön var mjuk och fluffig i skogen, men ovanför skogen var det härlig svensk kartong som brast så där lite lagom och liksom låste skidorna i en viss riktning. Fostrande minst sagt och många ansikten har lämnat avtryck efter sig på fjällsluttningarna.

I övrigt finns det inte mycket att klaga på. Mycket och bra skidåkning i kombination med god mat, trevligt sällskap och bra väder gör att livet känns så där hyfsat rättvist.

Fin skog med bra snö. Det gäller att se luckorna och inte träden.

Någonstans ska luckan finnas. Men var?

Magnus och Johan i väntan på nya åk.

Lev och må!

Onsdag 11/2

Tänk vad en avsliten hälsena i Stryn i juni kan göra för vinterns aktiviteter i Kittelfjäll, Hemavan eller Riksgränsen. 15 semesterdagar blev sparade i sommar på grund av denna fadäs. 15 dagar som jag ämnar plocka ut under våren enbart för att kunna åka mer skidor.
Tufft, jag vet, men någon måste göra det.
På fredag tar jag min första semesterdag, åker till Kittelfjäll torsdag efter jobbet. Snön var lite för bra förra helgen.
Sedan på fredag kommer resten av idrottslärarkollegiet från JB och Prolympia. En helg med skidåkning och samkväm är på tapeten. Upplever att konceptet känns igen, men vad vet jag.
En av kollegorna har en mycket fin stuga strax ovanför nya liften. Där kommer vi att husera. Blev mailad matlistan tidigare idag och jag kan lova att det bådar gott vad gäller den biten.
I övrigt så kan jag bara fresta er med att de 14 dagar som är kvar blir fördelade på vecka 9 och vecka 15, samt några lösa fredagar framöver. Pust, helt plötsligt blev våren svårmodig!

Lev och må!

Kittlefjäll 6-8/2

Kall, kall, kall, men alldeles förbannat trevlig, ungefär så kan man väl sammanfatta helgen i Kittelfjäll. Har aldrig varit med om märkligare väder än det väder som var nu. En temperatur på stadiga minus 20 men samtidigt fuktig och snötung luft. Märkligt, men nu är ju inte detta någon sida från SMHI så vädret får stå tillbaka för annat.

På fredag eftermiddag lastade ett gäng lärare från John Bauergymnasiet in sig i skolans buss för transport upp till den årliga fjällresan. Förväntningarna var stora, men målsättningen för helgen var olika. Under resans gång passerade vi minus 30 grader och många frågade sig nog om kläderna som var medpackade skulle räcka till.

Väl framme packade vi in oss och några kände för att lufta sig inne på hotellets pub, medan andra valde att knyta sig.

På lördagmorgon var det en samling taggade skidåkare vid frukostbordet. Okej, alla var kanske inte lika taggade. Allt beroende på hur ingående pubens inredning inventerades kvällen före. Men för de flesta rasslade gröten, filen, muslin, mackorna och äggen ner i takt med att suget för skidåkningen steg.

Skidåkningen då? Sanslöst bra!

Mycket snö har fallit och kylan bidrar till att behålla den snön lätt och fluffig. Hittade en del okörd terräng med ibland midjehög snö som bara dammade runt skidorna. Ren och skär lycka. Jag tänker heller inte berätta var den snön ligger då jag ska upp igen till helgen. Tyvärr så kan jag inte erbjuda några bilder då kylan bidrog med att kameran laddade ur på en gång.

Några bilder blev det ändå.........

En kylslagen men lycklig telisåkare väntar på afterski och bastu

Det är som småkul med afterski......

Snygga lärare i väntan på middagen

A-C och Mogge kirrar dater till de mindre bemedlade....

Som sagt på det hela taget en lyckad helg, med några få missöden:

• som att bli bortglömd av personalen vid middagssittningen
• eller få hjälpa en stackars SAAB 9-5 rulla igång på söndagen
• inse att snön är så kärv att det med yttersta ansträngning går att staka utför när man åker längd
• få nosringen fastfrusen med en istapp i skägget
• förlora en telefonnummerjaktstävling
• inse att helgen går för fort
• upptäcka massa håriga karlar i bastun på damernas bastutid
• stå i duschen då dessa håriga karlar lämnar bastun på damernas bastutid

Lev och må!

Onsdag 4/2

En heldag utomhus, härligt! Våra tvåor på Hälsa och idrottsprogrammet hade en förberedelsedag inför fjällveckan i Borgafjäll på Nydalasjön. Dagen innehöll skidåkning, redovisningar i ledarskap, utelunch och bad i isvak. Det sista var frivilligt, men de flesta tog chansen till en ny upplevelse.

Snart på väg, skidorna trasslas ut.

Skidteknik!

Småhurvigt, men vedeldad bastu väntar!

Väl tillbaka i skolan, som logistikchef till fjällresan, var mailboxen full angående helgens stundande Kittelfjällsresa med stora delar av personalen. Som stämningen är inför resan kan det bara sluta på ett sätt, ett fullständigt förödande genomtrevligt kaos. Vi kommer att bo i två av stugorna nedanför Hotell Kittelfjäll och om ni undrar vilka som sjunger högst till sena sittningen på lördag är det förmodligen vi.

Kittelfjäll 30 jan-1 feb

Vilken helg! Vårväder i februari, sol, snö och härlig skidåkning. Okej, mer snö sen förra helgen var det inte, men bra sikt och kall mjuk snö gjorde skidåkningen till en fröjd. Solen gjorde också sitt till och den tunga snö som satt på träden tidigare rasade ner. Fjällbjörkarna började sakta att resa sig och sikten i skogen återkom. Nya möjligheter bortanför BE:s löpa öppnades för den som
var vaksam.

Trångt, mysigt och varmt. Korta sängar, långa pojkar.

Magnus i en härlig stilstudie. En av få orörda repor. Sadeln i bakgrunden. Obervera den rutinerade fotografens skugga och spår i förgrunden.

En spontan bild och inte alls arrangerad. Kolla vädret och -2 grader.

Trötta, glada och nöjda pojkar i väntan på den obligatoriska tacobuffén på hotellet. Det var även dessa gossar som ansvarade för middan på lördagkväll i stugan. Vad ni än gör, får ni chansen att åka med denna skara gör det. Skratt och god mat är synonymt med detta gäng.
Nästa helg bär det av igen. Då är vi 14 lärare från John Bauergymnasiet i Umeå som kommer att göra Kittelfjälls backar och after ski osäkert.
Vi ses!